Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stund sutto de tysta och iakttogo de andra
o o
dansande. Åtminstone tittade Anna pa dem,
men utan vidare uppmärksamhet. Hon var
upptagen av den lyckliga känslan, att löjtnant
Hiller satt så nära henne. Hon behövde bara vända
litet på huvudet för att se honom. Plötsligt
tog han hennes solfjäder, som hon höll hopfälld
i handen, och började fläkta henne.
»Att jag aldrig har sett er förr!» sade han
och såg på henne, som man ser på en glad
överraskning. »Och vi bo ändå i samma stad.»
»Jag har varit borta på landet en tid»,
svarade hon. »Och detta är min första bal.»
»Och ni har haft roligt?» frågade han åter.
»A jal» svarade hon. Helst skulle hon
velat säga: »Men nu har jag mycket roligt.» Men
hon förstod ju, att hon inte borde säga det.
»Jag förstår», sade han. »Man får vänja sig
vid alla societetens nöjen, liksom man vänjer
sig vid att röka. Först tycker man, att det
inte alls smakar bra, utan mår riktigt illa, och
det slutar med, att man kanske blir en ifrig
rökare. — Ni är ännu så ung — så oskuldsfull.
— ’Du bist wie eine Blume!’» sade han
plötsligt och såg allvarsamt på henne, medan han
långsamt fläktade henne med solfjädern.
4 Väninnorna.
— 49 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
