Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En sådan hals! Sådana ben — å, sådana ben!
Och ögat, och näsborrarna — det är det finaste
djur, jag någonsin sett. — Men är det möjligt,
att fröken aldrig hört Zingarilla nämnas ?»
Anna böjde huvudet och tillstod sin
okunnighet, och så valsade hon ut med löjtnant Kraft.
Han dansade i alla fall i takt, men hans sätt
att dansa påminde starkt om hästtrav. Anna
fick taga långa steg för att följa med honom,
och hans långa ben flögo bort över golvet; och
så var han själv så lång, att hon hade en viss
svårighet att hålla sig fast, medan hon dansade.
Äter kom hon att kasta en ängslig blick upp,
medan hon valsade förbi de par, som vilade,
och åter mötte hon samma muntra, skälmaktiga
blick och samma älskvärda leende. — Löjtnant
Hiller satt mellan gardinerna bakom Eugenies
stol och tittade på de dansande. Denna gång
log Anna tillbaks. Hon tyckte att hans leende
sade: »Det var en förskräckligt lång kavaljer
ni fått!» och hennes leende svarade: »Ja,
ohjälpligt lång? Jag kan knappast nå upp till hans
arm.» — Strax efter fick hon sätta sig och vila.
Hennes ögon sökte den plats, Eugenie och Hiller
hade valt, men hon kunde blott ibland se hans
ansikte. Han satt till hälften dold av de ned-
— 4° —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
