Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på soffan, och jag bara grubblade om det var i sömnen
eller vaken som jag hade omfamnat honom. Det hade
kommit en förskräcklig mattighet över henne, sa
hon, och hon såg honom inte på länge. Ideligen
skickade hon bud på honom, men han kom inte.
Till sist kom han, och då sa hon:
— Varför har du alldeles övergivit mig — har du
glömt bort mig?
— Jag har affärer att sköta, sa han.
— Vad är det för affärer? sa hon. Varför hade du
inga förr? Du min förgyllande smaragd! Och så
sträckte hon ut armarna för att omfamna honom, men
han rynkade pannan och tog tag i snöret med korset
hon hade om halsen och ryckte till allt vad han orkade.
— Till min lycka, sa hon, var silkessnöret inte starkt,
för jag hade burit det länge, det brast, annars skulle
han ha strypt mig. Och jag tror att det var just det
han ville, för han vart alldeles vit i ansiktet och väste:
— Varför skall du bära sådana där smutsiga snören?
— Vad har du att göra med mitt snöre? sa jag.
Det var rent, men det har svartnat av all min
ångestsvett.
— Tvi, tvi, tvi, spottade han, och så gick han, men
på kvällen kom han tillbaka med ond uppsyn och sa:
— Kom så far vi ut och åker, och så ställde han
sig vänlig igen och kysste mig på pannan, och jag
anade ingenting ont utan steg upp i vagnen och for
med honom. Vi åkte länge och två gånger bytte vi
hästar, vart vi reste det kunde jag inte få honom att
säga, men vi kom till en skogig, sumpig trakt, en riktig
vildmark. Det bar rätt in i skogen, förbi en bigård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
