Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått mitt medvetande tillbaka, slutade jag upp att vara
rädd för honom och sa:
— Hör på du, vem du nu må vara: hin själv eller
en smådjävul, var så snäll och väck mig eller också
dunsta av.
— Vänta litet, svarade han på det, ännu är tiden
inte inne. Ännu är det farligt, du kan inte bära det
ännu.
— Vad är det som jag inte kan bära? frågade jag.
— Det som nu försiggår i luftsfärerna, sa han.
— Vad är det då? undrade jag. Jag kan då inte
höra något särskilt.
Han menade tro på att jag inte hade den rätta
hörseln och började lägga ut saken i högtravande
ordalag.
— För att höra, sa han, skall du följa harpspelarens
exempel, när han böjer ner huvudet och med örat intill
harpan för plektret med handen.
Vad vill detta säga? tänkte jag. Det låter då alls
inte som en drucken människas tal det han nu säger.
Men han höll ögonen fästa på mig och strök sakta
över mig med händerna och fortsatte på det där samma
sättet.
— Ja, med alla sina strängar satta i samklang
utsänder harpan sin sång, och harpspelaren fröjdas åt
den honungsljuva klangen.
Det var alldeles som om jag inte hade hört ord utan
ett levande vatten strömmat mitt öra förbi, och jag
tänkte: Jo den han är vackert full. Han talar ju så
vackert som om han läste ur en gudlig bok.
Men så slutade han att rumstera med mig och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
