Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med var också en förståsigpåare och höll först på
Baksjej, men sen sa han:
— Aj, där gick min tjugukopek! Tjepkun kommer
att slå Baksjej.
— Hur kan ni veta det? tyckte jag. Ännu kan man
väl ingenting säga om utgången. De sitter lika stadigt
bägge två.
— Ja lika stadigt sitter de ännu, svarade han, men
det är inte samma hållning på dem.
— Enligt min mening, sa jag, slår Baksjej allra
ursinnigast.
— Ja, se det är just det som är illa, sa han. Nej,
jag har förlorat mina tjugu kopek på honom. Tjepkun
kommer att ge honom stryk.
Konstigt det där, tänkte jag. Jag begriper inte min
bekanting. Men han måste väl begripa sig på den här
saken, tänkte jag vidare, eftersom han håller vad.
Jag blev mäkta nyfiken och undersam och satte an
den där bekantskapen.
— Säg mig, gode man, sa jag, varför du nu är så
orolig för Baksjej?
— En sån enfaldig stadsmänniska du är, sa han.
Se bara på Baksjejs rygg!
Jag tittade. Det var en präktig rygg, tyckte jag, bred
och kraftig och svällande som en kudde.
— Och ser du hur han slår? sa han.
Jag tittade och såg bara att han slog ursinnigt, och
ögonen stod i huvudet och för vart slag sprang blodet
fram.
— Och tänk dig nu hur han arbetar invändigt.
— Invändigt? säger jag. På vad vis då? Jag ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
