Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i gräset, och det blir en av de där två asiaterna som
får hästen.
— Vad är det för ena? frågade jag. Är de mycket
rika?
— Ja både rika och galna efter hästar, svarade han.
De har stora hjordar och inte om det gällde livet skulle
den ene avstå en bra livhäst åt den andre. Alla känner
till dem: den där med stora magen och röda, flådda
ansiktet han heter Baksjej Otutjev, och den där magra,
skrangliga det är Tjepkun Jemgurtjejev — båda är de
ena filurer och vänta bara skall du få se vad de
kommer att ställa till.
Jag sade ingenting mer utan jag ställde mig att titta
på. Herrarna som hade bjudit på stoet hade redan
dragit sig tillbaka och bara tittade på, de också, och
de där två tatarerna knuffade undan varann och slog
khan Dzjangar i handen och höll tag i stoet och riste
i kroppen och skrek över varann. Den ene skrek:
— Utom penningarna ger jag fem huvud (det
betyder fem hästar) för henne.
Och den andre vrålade:
— Du ljuger. Jag ger tio.
Baksjej Otutjev skrek:
— Jag ger femton huvud.
Och Tjepkun Jemgurtjejev:
— Tjugu.
Baksjej:
— Tjugufem.
Tjepkun:
— Trettio.
Längre kom varken den ene eller den andre. Tjepkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
