Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dina duvungar, det var också något!
— Nå men kattan är väl inte heller någon så hög dam.
Jag var i den åldern, förstår ni, så jag kunde bruka
munnen.
— En gammal katta — vad är den värd? säger jag.
Men hon på mig:
— Hur vågar du säga så? Vet du inte att grevinnan
själv har smekt min katta?
Och så smällde hon mig en örfil med sin lilla nätta
hand, och jag, som ända från barndomen själv var
snar att ta till knytnäven, jag ryckte bums till mig en
smutsig stallkvast och gick lös på henne...
Du min Gud ett sådant spektakel det blev! Jag blev
ledd till kontoret och ställd till doms inför den tyske
förvaltarn, och han dömde mig till hårdaste prygel
och sen ifrån stallet ner i engelska parken att knacka
sten till en väg... Förskräckligt med prygel fick jag,
jag kunde inte ens resa mig utan bars i en bastmatta
bort till far, men det gjorde mig inte så mycket, det
värsta var den andra domen att jag skulle ligga på
knä och knacka sten. Det var mig en sådan pina, så
jag grubblade och grubblade hur jag skulle frälsa mig
och beslöt att göra av med mig. Jag skaffade mig ett
stadigt rep, jag tiggde mig till det av en betjänt, och
sen gick jag i bastun på kvällen och därifrån gick jag
ut i asphagen bakom tröskplatsen, föll på knä, bad en
bön för alla kristna, band repet vid en gren, gjorde en
snara och stack huvudet i den. Sen var det bara att
ta ett hopp, och så skulle det snart vara färdigt med
mig... Sådan som jag är till min karaktär skulle jag
också mycket ledigt ha gjort det, men knappt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
