Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Knappt hade jag kommit hem med mitt herrskap
efter ett nytt sexspann, som vi köpt i Voronezj, förrän
jag kom till att skaffa mig ett par tofsduvor — hane
och hona — som jag hade på en hylla i stallet.
Duvhanen var grå och honan vit med röda ben, så vacker,
så vacker... Jag var alldeles förtjust i dem, ibland
brukade duvhanen kuttra om natten och det var så
trevligt att höra, och om dagarna flög de bland
hästarna och satte sig i krubborna och pickade mat och
kysstes. Det är roligt för ett barn att se sådant där.
Efter det där kyssandet fick de barn. Först kläckte
de ut ett par och de började växa, och så kysstes
de igen och så lade de sig på ägg igen och kläckte
ut fler. De är så små, så små, de där duvungarna,
just som ulltottar, och inga fjädrar har de och gula
är de som smörblomster, men näbbar har de redan
som tjerkessfurstar... Jag brukade stå och titta på
mina duvungar, och för att inte göra ungen illa lyfte
jag honom i lilla näbben och bara såg och såg på honom
och kunde inte se mig nöjd, så näpen var han, men hela
tiden hade jag duvhanen omkring mig, som försökte
ta honom ifrån mig. Jag fick roligt åt honom också
och retades med honom om duvungen både länge och
väl. Men när jag sen skulle lägga ungen tillbaka i boet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vandring/0039.html
