Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubel hästen, och så fort vi drivit hem dem började vi
tämja in dem. Men det var för rysligt så motspänstiga
de var. Väl hälften av dem brukade stryka med och lät
sig inte fostras.
De stod där på stallgården och tittade så undrande
och till och med för väggarna skyggade de och bara
vände ögonen mot himmeln som fåglar. Ibland gjorde
det en riktigt ont om en sådan där stackare, för man
såg hur han liksom ville flyga sin kos, men han hade
ju inga vingar. Och varken havre eller vatten ur hon
kunde man få dem att smaka till en början, de bara
tvinade och tvinade och till sist stöp de. Ibland
förlorade vi över hälften av dem vi köpte, i synnerhet
kirgishästar. De har en sådan kärlek till friheten på
stäpperna så det är ingen hejd på det. Av dem som
låter tämja sig och blir vid liv är det inte heller få
man måste slå fördärvade, för stränghet är enda sättet
med dem. De återigen som fördrar den där fostran
och undervisningen de blir sådana exemplar att ingen
stuterihäst någonsin kan jämföras med dem i utmärkta
egenskaper.
Min far, Severjan Ivanytj, körde ett kirgisiskt
sexspann, och när jag vuxit upp blev jag satt till
förridare på det där spannet. Det var ena vilda hästar,
inte att likna vid de så kallade kavallerihästarna
nuförtiden som tas ut åt officerarna. Rida slika trögdjur,
som till och med officerare kan sitta upp på, är då
inget nöje alls, men dessa, de var helt enkelt vilddjur,
huggorm och basilisk, allt på en gång. Bara att se
deras nos eller tandgården eller benen eller manen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
