Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vattenpussarna och rälsen gungade som mjuka
fjädrar, sköt hon ny fart.
En renoxe, som försökte springa i kapp, rullade
hon förbi, darrande i skrofvet af glädje att se
den mörka bergskedjan närma sig allt mer och
mer. Där visste hon banan var slut och frihetens
ovisshet började. Hvad hon var rädd, att
skenbädden skulle ge sig och hon skulle drunkna
där midt i myrleran utan att nå den mörka
ovissheten.
Futt! det gällde att inte vara rädd, att bara
rusa på blindt. Det bar ju ändå till en slags
frihet.
Vid rälstippen hade man fört arbetståget undan
på ett stickspår, medan hufvudspåret låg rätt på
berget, där tunneln skulle sprängas.
På förhand varnade hade man redan på långt
håll upptäckt den skenande Tjugusjuan, och där
höllos många vad om hon skulle tappa ångan
eller inte, innan hon hann fram. En del litrar
och kronor bytte ägare, ty Tjugusjuan rusade
med god fart förbi dem, smackade af den sista
rälsen, vickade och vacklade och rullade rätt på
berget.
Futt! En hisklig skräll.
I nästa ögonblick var det inte mycket med
Tjugusjuan. Ett hvitt moln bolmade upp, och
när ångan hunnit fördunsta gick arbetslaget fram
och tog resterna i betraktande.
Hela armaturen och ramverket låg hoptrassladt
som en garnhärfva; gejderna hade på ett
outrannsakligt sätt krupit in i rökskåpet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
