Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
när han tänkte på hafsbrisen därutanför och på
sjöstänket. Lungorna fingo för litet syre mot hvad
de voro vana, blodet rann trögare, och han
slappnade af. Han åt livad man satte in till honom
utan att bry sig om hvad det var i skålen. Han
kunde lika gärna tuggat trämassa. Det var
honom komplett likgiltigt. Käkarne rörde sig af
gammal vana. Han tuggade och sväljde utan att
känna hvad det var.
Sjön brusade, kanonerna dundrade, piporna
hvisslade. Så vände man hem. Han hörde
ankarspelen smälla. Det blef kväll.
Så länge det ännu var lif på fartyget, så länge
han hörde tramp och röster utanför, förhöll- han
sig lugn. Men när tystsignalen gått och ljuden
därute upphörde, började hans vanvett igen. Han
måste ha något att syssla med. Återigen delade
han sig i två personligheter, som grälade och
bråkade, ropade och skreko, så att man till slut
fick lof att skicka bud på läkarn.
Vakten följde doktorn in med ljus.
Doktorn såg genast hur det var fatt, och
skickade vakten efter ett glas ljumt vatten.
Strand blef stilla som ett litet, snällt barn.
"Kan doktorn säga hvad det är åt mig?u,
frågade han.
"Strand är trött. Han har kanske inte sofvit?"
"Inte värst. Men det är inte det, som gör
det." ,
"Hvad är det då?"
Strand såg mycket hemlighetsfull ut, när han
böjde sig fram och h viskade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
