Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på. En af finnarne reste på sig och raglade
fram mot honom.
"Du — mera kött där — mera kaffe?" Finnen
pekade på lappvistet bakom.
"Vet inte — inte mitt," svarade Per Jakob
och stoppade sin pipa. Skenet från det glödande
kolet, hvarmed han tände pipan, slog en blank
reflex i hans ögon, när han lugnt såg på finnen,
som stod och vägde i snön framför honom.
Lika lugnt såg han, hur denne vände sig åt
sidan, snubblade öfver skidorna och med en
svordom gick förbi Per Jakob mot vistet.
Per Jakob vände sig sakta om.
Finnen klef upp på stegen till vistet och
ruskade på vistluckan. Det tog emot en smula; då
blef han rasande, sprang ned efter skidstafven,
slog in luckan med den och kröp in i det svarta
hålet.
Då reste Per Jakob på sig, äfvenså de andra
finnarne. Alla fyra stodo de stilla och sågo på
hvarann, medan röken från lägerelden pyrde upp
mellan dem. Det var så tyst, att de hörde hur
han därinne i vistet arbetade under halfhöga
svordomar och utrop. Och som en
hemlighetsfull varning ljöd älfvens brus, där han orolig och
nästan förfrusen låg och vred sig på sin klippiga
bädd någonstädes bakom dem i mörkret.
Per Jakob stod en stund och såg från den ene
till den andre, under det han med skidstafvens
järnbeslagna doppsko makade in bränderna i
lägerelden.
Det började sjuda i honom, och han kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
