Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
— Du får inte mycket glädje av det här besöket,
sade han. Jag hade nyss somnat. Jag är inte vidare
upplagd för affärer just nu.
— Ja du begriper väl vad det är jag vill, Sjang?
— Ja, men det ger jag tjyvingen...
Albär drog fram en stol till divanen, slog sig ner
och började redogöra för sin plan och hur långt den
kommit.
— Och nu erbjuder vi dig att gå med oss, sade han
till slut, fast som en av oss, förstås.
— Tackar så mycket, sade Sjang ironiskt, för att
ni ville ha med mig att göra, menar jag, men jag avstår
från äran.
— Tänk att jag tycker det är en ära, sade Fristedt
stolt.
Sjang vände sig hastigt om och tittade på honom.
Det fanns en glimt av avundsjuka i blicken och Albär
såg den.
— Vad har du emot den äran? sade han.
— Ingenting alls. Nån vidare stor ära tror jag inte
förstås det blir. Gåtatorp får väl deklasseras till
ruffel-fabrik, om den ska fortsätta, men jag vill inte vara
med, och nu kan du gå din väg. Groteskt att man aldrig
kan få vara i fred.
— Men Sjang, du kan inte få vara i fred förrän du
lovar att gå med. Gör det, så ska jag gå, men inte förr.
— Ska jag behöva köra ut dig?
— Jag låter inte köra ut mig, för du förstår vi är
tvungna att ha dig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
