Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Dagmar och tog honom vid handen. Kom nu. Det är
inget otäckt, hon bara sover.
De stodo där en minut tillsammans vid sängen. Olle
vågade bara kasta en flyktig blick på det underliga,
stela, vita ansiktet som var Ulla och ändå inte Ulla.
Men det behövdes inte mer, så förstod han ändå att
bönen i kyrkan hade inte hjälpt alls.
— Tror du hon dör medan vi står här, mor?
— I så fall skulle det bara kännas så skönt för oss
att hon blev stilla och tyst.
— Ja men hur blir det?
— Ungefär som när det där vattenverket dog som
vi gjorde åt dig förra påsken du minns.
— Men det levde väl inte.
— Jo så länge det var vatten i bäcken som drev
på hjulet. Men sen så småningom tog vattnet slut i
bäcken, och då smällde hammaren allt saktare och
sak-tare på konservburken, och rätt vad det var låg den
alldeles stilla. Du blev ledsen det minns jag, men
inte blev du rädd?
— Nej för det är väl skillnad.
— Inte så värst. För när Ullas kraft är förbrukad,
då blir hjärtat stilla i bröstet alldeles som hammaren
i vattenverket.
— Men far säger att inga folk dör när de dör ...
— Spring och hämta mig en näsduk, Olle.
Dagmar måste skicka bort Olle, ty dels kunde hon
inte direkt motsäga Malte, dels hörde hon misstänkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
