Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
— Men Malte! När jag vill klara upp det här för oss
båda, så behandlar du mig på det här viset!
— Jag behandlar dig inte alls. Men naturligtvis kan
jag inte bli förtjust över att du förutsätter att jag är
svartsjuk på din framgång. För det vore ju ganska
simpelt, eller hur?
Dagmar tystade sitt hjärta och sade: Du är
ädelmodig innerst, Malte, men ...
— Det märks inte så mycket, menar du?
— Jag menar att jag varit en dåre som ingenting
begripit. Jag har frestat dig över måttan...
— Och nu begriper du plötsligt lite för mycket, kära
Dagmar, vilket är ännu värre... låt mig vara i fred
för dina fantasier.
— Men Malte! säger du fantasier efter det som hände
i går kväll?
— Vad hände i går kväll?
Hon stirrade häpen på honom. Just nu var hans
ovetenhet inte låtsad. Han hade sannerligen glömt det!
Hade hört Klipping rasa mot dem som drivit Ulla till
förtvivlan och glömt att han själv var en av dem. Så
förfärligt var då för honom det han sagt, att hela
glömskeapparaten satte in för att tränga bort det. Hon
förstod att hon gett sig in på ett område som var tusen
gånger farligare än hon anat.
— God natt, sade hon. Vi talar en annan gång.
— Men nu vill jag fortsätta, sade Malte. Gå inte!
Jag vill veta vad som hände i går och som visade min
rätta natur för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
