Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Regina stirrade med förfäran på sin enda förtrogna,
den enda människa som brydde sig om henne i hela
världen. »Ingenting att oroa sig för.» Och det var
kärleken som drev henne att tala på detta hemska sätt.
Kärleken är utan moral.
Gumman hade svårt att höja blicken upp mot den
dyrkade Regina ty ett kroniskt ryggskott böjde henne
mot jorden. Hon hade ett slappt och tomt gammalt
ansikte och en spenslig överkropp. Men över höfterna
var hon en dryg meter i genomskärning, ty de
mängder av bröd och potatis hon åt i sin fattigdom sjönko
neråt. Detta var del som folk mindes hos henne, men
hennes ansikte glömde man. Som hon mest hölls inne
på telefon vid sin spindel, stod hon ytterst dimmig för
folks medvetande. Trots detta var hon en av de största
makterna i Gåtatorp. Det var hon som hållit sin
mäktiga hand över Sjang och Regina, och många gånger
räddat dem. Sjang hade trott att hon skulle rädda
honom i går kväll också, och det hade hon gärna gjort.
Hon skulle utan tvekan ha svurit på bibeln att Sjang
suttit med sin patiens hos henne hela kvällen, om blott
polisen frågat henne.
Fatana slog sig ned oombedd, ty hon orkade
verkligen inte stå. För henne var det en lång promenad från
hus till hus och hon blev lätt andfådd. Hon var liksom
amöban inte gjord för promenader.
Regina sköt en ask pastiljer till henne utan ett ord.
Hon hade ingen aning om arten av den nyhet Fatana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
