Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
man. Det var prästen jag skicka bud ette. Är han inte
med?
— Nej, det är han inte. Och nu när jag är här, så
går jag in i alla fall. Det ska inget kosta.
Osvald tvekade länge om han skulle ta det säkra
för det osäkra och försvinna. Han ångrade djupt att
han talat om det där med blodfläcken, när han inte
visste hur mycket som stått i tidningarna. Men så
tänkte han att det skulle verka ännu mera misstänkt
om han försvunne.
Men medan han satt där vid vägkanten och
funderade kom en annan bil farande med väldig fart och
även den saktade framför stugan. I en sekund hade
han uppfattat att det var en polisbil som kom med
uniformer, hund och handbojor. Naturligtvis för att
hämta honom — så mycket hade han för att han flytt. Om
polisen genast stigit ur bilen hade han kunnat sträcka
ut handen och ta Osvald Andersson. Men herrarna
gjorde sig ingen brådska, de blevo sittande och
resonerade, hade visst olika meningar om vad de nu borde
företa sig. Och då tyckte Osvald att han ändå var
skyldig sig själv ett sista försök att undkomma. Han hasade
sig stilla ur diket och försvann in i skogen.
I bilen sutto fyra passagerare, men endast två av
dem stego ur. Det var två väldiga axelbreda herrar,
den ene civilklädd, den andre uniformerad.
— Det är till att sprida skräck då man kommer, sade
den civilklädde. Såg du den där figuren som dök in i
skogen då vi kom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
