Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rullat över nejden. Men när han försäkrade sina
åhörare om Kristi blods kraft att frälsa syndare, föllo hans
ord som ljuvligt sommarregn på en förbränd jord.
Helvetet kunde han skildra så tydligt att folk
darrade, ty han hade själv varit där under sin svåra
förnedrings tid. Det var redan svårare att skildra den
salighet vilken väntade dem som höllo ut i tron intill
änden. Men alla de omvända vilka sutto vid hans
fötter hade ju själva erfarit en försmak därav den stund
de mottogo vissheten om syndernas förlåtelse, så att de
förstodo vad han menade.
Det kunde hända att först när solnedgångsskenet
bleknade i Gunnen, folket vaknade upp och upptäckte att
man varken fått mat eller dryck den dagen.
Vid den tidpunkten blev det kanske pastorskans tur
att ingripa, men om hon gjorde det, och hur hon
klarade det, vet man inte, det står endast om henne att
hon dog i barnsäng, oförlöst.
Crusimontan behöll sin makt över folket även på
gamla dar då han aldrig mera besteg någon av sina
predikstolar. Men efter hans död slocknade hänförelsens eld
så småningom som ett stycke järn, taget ur ässjan. Det
var som om Gåtatorps församling inte orkade hålla sig
uppe i de andliga rymder dit Crusimontan fört den med
sig, som om jorden dragit den ner till sig igen och dess
bekymmer och angelägenheter tagit väldet helt på nytt.
Endast vissa yttre skick levde kvar som minnen av
den religiösa storhetstiden. Både i samhället omkring
snickerifabriken och i gårdarna iakttog man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
