Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikedomar som syntes outtömliga. Först när
rikedomarna voro slut, började det fattiga Smålands historia.
På södra sidan av sjön, just där stranden bortom
utflödet höjer sig en smula, bär ännu en gammal kultplats
vittne om den tidiga bosättningen. Under rundvuxna
ekar och höga susande aspar gömma sig mossiga vårdar
och domareringar i det halvmultnade lövet. Här finnas
gravsättningar från äldre och yngre tider, och en
mäktig hög mitt i lunden vittnar om att här varit en
gravplats för hövdingar. Väldiga ormbunksbestånd utvisa
det ställe, där en källa kväller upp mellan
grönslemmiga stenar, en offerkälla, sedan en dopkälla.
Denna plats bär ett allvarsamt drag som låge en
skugga däröver av hemligare ursprung än den trädens
kronor kasta. Här hade ett släkte lagts till vila som mött
döden tryggt i vissheten att dess efterkommande skulle
hålla sina döda fränder kvar i ättens gemenskap och
minnas dem vid sina heliga fester. Men ödet att
glömmas, att avskiljas från de levande, det hade gått över
detta släkte nu. Sedan även rädslan för otyget som
ansågs hålla till vid de hedna gravarna dött ut, låg den
fullkomliga glömskans skugga över gravplatsen vid
Gunnen. Inga än så täta besök av amanuenser som
sållade jorden i högarna och räknade benen, mynten,
vapnen och pärlorna i dem, kunde upphäva ödsligheten.
Men förgätenheten, ensamheten, det hade varit Hel för
dem som lågo där, det enda Hel de fruktat.
Det fanns en tid då bönderna i trakten byggde sina
potatiskällare med stenar från förfädernas gravar. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
