Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
sig : han kan icke döda Farax, ty : »Jag har ett hjärta,
och det är denne man, som med sina soldater rest
mig detta rike.» När Farax med sin dolk parerat
Zaharås hugg, störtar hon ut med lyft svärd och
Farax hastar efter henne. — Larm och tjut höras
alltjämt in i salen.
En stund förflyter, varunder den störtade härska-
ren sitter orörlig och stum. Då kommer en kvinna
springande in — det är slavinnan, som söker sin
forne herre och ropar hans namn. Hon ser intet
— Farax’ soldater ha stuckit ut hennes ögon. Hon
försköts för Zaharås skull ; nu i undergångens stund
kommer hon tillbaka: hon har aldrig upphört att
älska Fernando, och nu vill hon dö i kärlek
med honom. Zaharå finns ej mer; kämpande som
en tigrinna, har hon fallit och soldaterna slitas
som bäst om hennes smycken. När rovet är delat,
skola de komma och taga Aben-Humejas liv.
Nu har han fått mod att dö. Tillsammans med
den enda, som älskat honom för hans egen skull,
äter han av den förgiftade frukten.
Aben.: Hur skönt drömde jag i forna dar om
ett nytt Alhambra. Men det är, som låge ibland
över ett folk på förhand domen att förgås, som
vore det en naturens ordning, att det efter för-
rättat arbete sakta sopades bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
