Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
vinning, och därav kommer sorgen. De gamla
tidernas sorg förnimmes ur de halvglömda kumlens
stenar, deras stämma klagar i den vemodiga visan
på folkets mun, och i förborgade ord brusar sakna-
den och sorgen fram ur skogssuset.
Skogssuset — i det vill han se den nordiska
sångens upphov och princip, såsom han sjunger i
en annan av samlingens dikter, som är tillägnad
Zacharias Topelius och betitlad Nordens folk-
sång. Vart språk har sin egendomliga tongång,
vart land har diktat sin egen sång, den ena en trå-
nande månskensdikt till mandolinens beledsagning,
den andra en stormande vapensång kring höjda
trikolorer. Norden, som nu är splittrad i fyra folk,
skilda av tiden och styrkans makt hos österns legio-
ner, ha en gemensam sång, och sångens glädje för-
enar dem alltjämt. Det är furuskogens sus : .din ung-
doms sol, hemmet, hopp och1
tro från fordom,
allt nalkas dig ånyo i detta underbara sus; sägnerna
från urtiden om gastar och troll, jättar och dvärgar,
folkvisans tongångar, allt ryms i skogssången. Till
den lyssnar jäntan på sin spång vid tjärnen, och
skalden hlör och dricker den, och i hans egen dikt
andas den åter:
Vår sång en återklang blott är,
när hon är verklig och sig själv är trogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
