- Project Runeberg -  Valfrändskap /
264

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 264 —
kades man allt närmare Edvards födelsedag, som
man aldrig hunnit fira förlidet år. Den skulle denna
gång firas utan festligheter, i stilla vänskaplig tref-
nad; — det hade man halft stillatigande, halft ut-
tryckligen kommit öfverens om. Men ju närmare
dagen kom, desto mer stegrades det högtidliga i
Ottilies väsen, hvilket man hittills mera anat, än
lagt märke till. Hon tycktes ofta mönstra blom-
morna i trädgården, hon hade tecknat åt trädgårds-
mästaren, att’ han skulle skona sommarväxterna af
alla slag, och isynnerhet hade hon uppehållit sig
vid astrarna, som just detta år blomstrade i yppig
rikedom.
ADERTONDE KAPITLET.
Men det viktigaste, som vännerna med stilla
uppmärksamhet fäste sig vid, var att Ottilie för
första gången packat upp den lilla kistan och däi ur
valt och klippt af åtskilligt, så att det räckte till
en fullständig toalett. Då hon med Nannys tillhjälp
åter ville packa in det öfriga, kunde hon knappt
komma till rätta därmed, ty fastän en del blifvit bort-
taget, var kistan ändå öfverfull. Den lilla snikna
flickan kunde icke se sig mätt på det, isynnerhet som
där också var sörjdt för alla toalettillbehör, skor,
strumpor, strumpeband med deviser, handskar och
mycket annat. Hon bad Ottilie skänka henne något
däraf. Denna vägrade, men drog genast ut en byrålåda
och lät flickan i den välja, hvad hon ville ha.
Brådskande och tafatt rafsade hon åt sig åtskil-
ligt och sprang genast sin väg med bytet, för att
visa det för de andra tjänarna och skryta med sin
lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free