Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
efterlängtade, ty därigenom framträder ännu tyd-
ligare och lilligare för mitt sinne bilden af hennes
tålamod, åtföljdt af alla hennes öfriga företräden.
Endast i lidandet förnimma vi riktigt fullständigt
alla de stora egenskaper, som äro nödvändiga för
att kunna bära det.»
Då Mittler fann vännen till denna grad resig-
nerad, ansåg han sig kunna framföra sitt ärende, i
det han likväl kom med det gradvis, på samma
sätt som tanken uppstått hos de båda damerna
och småningom mognat till föresats. Edvard gjorde
knappast några invändningar. Af det lilla, han
sade, tycktes framgå, att han öfverlämnade allting
åt de andra, — hans nuvarande plågor tycktes ha
gjort honom likgiltig för allt.
Men knappt var han ensam, förr än han steg
upp och började gå af och an i rummet. Han
kände icke mera sina plågor, han tänkte icke alls
längre på sig själf. Redan under Mittlers berättelse
hade hans fantasi varit i liflig verksamhet. Han
såg Ottilie ensam eller så godt som ensam på den
välbekanta vägen, inne i värdshuset, hvars rum
han så ofta beträdt, han grubblade och öfverlade
eller rättare sagdt, han grubblade och öfverlade
icke, han endast ville och önskade. Han måste
se henne, tala vid henne. Hvarför, hvad det skulle
tjäna till, hvad följden skulle bli, det frågade han
icke efter. Han gjorde intet motstånd, han måste.
Kammartjänaren blef tagen med i förtroendet
och skaffade genast reda på dag och timme, när
Ottilie skulle resa. Morgonen kom, — Edvard
försummade icke att ensam rida till värdshuset,
där Ottilie skulle öfvernatta. Han kom dit alldeles
för tidigt, — den öfverraskade värdinnan mottog’
honom med glädje, ty hon hade honom att tacka
för en stor familjelycka. Han hade skaffat hennes
son, som uppfört sig mycket tappert som soldat,
ett hederstecken, därigenom att han, som varit
ensamt vittne till hans bedrift, ifrigt bragte den till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
