Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 —
maka åt Edvard, då han kom hem från sina resor.
Edvard, som blef utom sig af förtjusning öfver
denna upptäckt, talade oförbehållsamt om Charlottes
och majorens ömsesidiga böjelse, som han, därför
att den kom honom till pass och gynnade hans
planer, utmålade i lifliga färger.
Majoren kunde hvarken helt och hållet för-
neka eller helt och hållet tillstå det, men Edvard
kände sig allt mera bestyrkt i sitt beslut. Han
tänkte sig alltsammans icke endast som möjligt,
utan som redan afgjordt. Alla parter behöfde en-
dast gå in på, hvad de själfva önskade — en skils-
mässa kunde nog lätt utverkas, så skulle en ny
förbindelse knytas med det snaraste, och Edvard
och Ottilie resa ut.
Af allt angenämt, fantasien kan utmåla för sig,
kan väl ingenting vara mer lockande än att som
nygift njuta af sitt nya, friska förhållande i en ny,
frisk värld och pröfva varaktigheten af sitt förbund
mot så många skiftande intryck. Majoren och
Charlotte skulle under tiden ha oinskränkt full-
makt att ordna allt, som rörde förmögenheten och
de materiella förhållandena, efter rättvisa och
billighet, så att alla parter blefvo nöjda. Hvarpå
Edvard dock företrädesvis stödde sig, hvad han
tycktes lofva sig den största fördel af, var att,
eftersom barnet skulle stanna hos modern, ma-
joren skulle uppfostra honom, kunna leda honom
efter sina insikter och utveckla hans anlag. Icke
för intet hade man då i dopet gett honom deras
gemensamma namn Otto.
Allt detta var i Edvards tankar så afgjordt
och färdigt, att han icke kunde dröja en dag med
att sätta det i verket. På sin väg till godset kommo
de till en liten stad, i hvilken Edvard rådde om
ett hus, där han ämnade stanna och invänta ma-
jorens återkomst. Men han kunde icke förmå sig
till att genast stiga af där, utan följde vännen ge-
nom staden. De voro båda till häst och, inbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
