- Project Runeberg -  Valfrändskap /
214

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 214 -
Man måste ju helt och hållet tiga i sällskap, om
man icke mången gång skulle råka i den belägen-
heten, ty till och med de hvardagligaste yttranden
kunde på ett missljudande vis stöta ihop med de
närvarandes intressen. »Vi skola åter godtgöra det
i afton,» sade lorden, »och afhålla oss från alla
allmänna samtalsämnen. Låt oss höra något af
de många intressanta och intagande anekdoter och
historier, hvarmed ni riktat er portfölj och ert
minne under vår resa.»
Men trots de bästa föresatser lyckades det icke
denna gång lorden att glädja sina värdinnor med
en oskadlig underhållning. Ty sedan hans följe-
slagare genom åtskilliga egendomliga, intressanta,
glada, rörande och hemska historier väckt upp-
märksamheten och spänt deltagandet på det högsta,
ville han sluta med en visserligen egendomlig, men
mildare tilldragelse och anade icke, hur nära den
berörde hans åhörare.
De besynnerliga grannbarnen.
Novell.
Två grannbarn af framstående familjer, en
gosse och en flicka, hvilkas respektive ålder gjorde
dem lämpliga att en gång bli man och hustru, växte
upp tillsammans med denna angenäma utsikt föi
ögonen, och bådas föräldrar gladde sig åt en fram-
tida förbindelse. Men man märkte snart, att pla-
nen tycktes gå om intet, emedan en besynnerlig
antipati gjorde sig gällande mellan dessa bägge
präktiga naturer. Kanske voro de hvarandra töi
lika. Båda inåtvända, bestämda i sin vilja och
fasta i sina beslut, båda hvar på sitt håll afhållna
och aktade af sina kamrater, alltid motståndare,
när de träffades, aldrig sträfvande till samma mal,
men alltid täflande om samma sak, alltigenom val-
artade och älskvärda och endast hatfulla, ja, elaka,
så fort det blef frågan om den andre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free