- Project Runeberg -  Valfrändskap /
190

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 —
och slutligen erbjudit den unge läraren, till hvilken
hon med all rätt hade stort förtroende, att till-
sammans med henne sköta läroanstalten, medverka
i den, som om det vore hans egen och efter hennes
död inträda som arfvinge och ende ägare. Hufvud-
saken var blott att han måste finna en passande
hustru. Han hade redan länge i tysthet burit
Ottilie i sitt hjärta, men på samma gång varit hem-
sökt af en mängd tvifvel, som åter uppvägdes af
några gynnsamma händelser. Luciane hade läm-
nat pensionen och Ottilie kunde komma tillbaka
under större frihet, — det hade visserligen glun-
kats något om förhållandet mellan henne och Edvard,
men som oftast i dylika fall tog man det tämligen
likgiltigt, och dessutom kunde detta ju ytterligare
bidraga till Ottilies återkomst. Likväl skulle icke
något beslut blifvit fattadt, intet steg taget, om icke
ett oväntadt besök också här gett en särskild an-
ledning. Det är ju alltid så, att uppträdandet af
framstående personer i hvad krets som helst aldrig
kan bli utan följder.
Grefven och baronessan, hvilka ofta kommo
i tillfälle att bli rådfrågade om värdet af olika pen-
sioner, alldenstund nästan alla människor äro i
förlägenhet angående sina barns uppfostran, hade
föresatt sig att särskildt lära känna denna, om
hvilken så mycket godt sades, och kunde nu i sina
nya förhållanden tillsammans anställa en dylik
undersökning. Men baronessan hade också ett an-
nat syftemål. Under sin sista vistelse hos Char-
lotte hade hon omständligt med denna afhandlat
allt, som rörde Edvard och Ottilie, och hon yr-
kade fortfarande enträget på, att Ottilie måste aflägs-
nas. Hon sökte intala Charlotte mod härtill, men
denna var alltjämt rädd för Edvards hotelser. Man
talade om de olika utvägarna, och vid omnämnan-
det af pensionen blef det också tal om lärarens
tycke för Ottilie, hvilket gjorde, att baronessan blef
ännu ifrigare för det tilltänkta besöket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free