Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
ett visst vemod, ty han insåg att, sadana som för-
hållandena voro, kunde han icke for alltid stanna
i så angenämt sällskap, utan måste kanske snart
skilias därifrån. .
För öfrigt voro dessa dagar visserligen icke
rika på händelser, men fulla af anledningar till all-
varliga samtal. Vi begagna därför tillfallet att med-
dela litet af hvad Ottilie antecknat i sin dagbok,
hvartill vi icke kunna finna någon lämpligare ofver-
gång än genom en liknelse, som trängt sig pa oss
vid genomögnandet af hennes intagande blad.
I den engelska marinen förekommer en egen-
domlig omständighet. Allt flottans tågvirke är spun-
net på så sätt, att genom det hela går en rod trad,
som man icke kan linda bort utan att losa upp allting,
och hvarpå äfven den minsta lilla bit käns igen,
att den tillhör kronan. På samma sätt går genom
Ottilies dagbok en tråd af kärlek och hangifvenliet,
som förbinder det hela och ger det betydelse. Där-
igenom bli dessa anmärkningar, betraktelser, antorda
sentenser och hvad eljes kan förekomma nagot
alldeles egendomligt för den skrifvande och al sär-
skild mening för henne. Härom vittnar otvetydig
äfven hvarje enstaka sats, som vi valt ut ocli
Ur Ottilies dagbok.
»Att en gång hvila vid sidan af den man älskar,
är den behagligaste föreställning en människa kan
ha, då hon någon gång tänker sig ut ofver lifvets
gränser. Att samlas till de sina ar ett sa hjarte-
varmt uttryck. .
»Det ges många slags grafvardar och minnes-
märken, som bringa de försvunna och doda nar-
mare oss, — ingen dock af den betydelse som en
direkt afbildning. Att samtala med den alskades
bild äfven om den är olik, har något fängslande
med sig, liksom det ofta är fängslande att tvista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
