- Project Runeberg -  Valfrändskap /
112

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 —
för henne, som båda äro fördelaktiga. Hon kan
återvända till pensionen, då min dotter nu farit
till sin grandtant, och hon kan bli upptagen i ett
ansedt hus, för att med dess enda dotter dela för-
månerna af en ståndsmässig uppfostran.»
»Men emellertid,» svarade Edvard med någor-
lunda fattning, »har Ottilie blifvit så bortskämd
i vår vänliga krets, att hon väl svårligen skall tnf-
vas i någon annan.»
»Yi ha alla blifvit bortskämda,» sade Char-
lotte,» och du icke minst. Men detta är ett viktigt
ögonblick, som manar oss till besinning och allvar-
ligt uppfordrar oss att tänka på det bästa för alla
medlemmarna i vår lilla krets, samt för detta icke
heller sky en uppoffring.» _ .... ,
»Åtminstone finner jag det icke rättvist,» sade
Edvard, »att just Ottile skall uppoffras, och detta
blefve ju fallet, om man nu stötte ut henne bland
främmande människor. Kaptenen har här blifvit
uppsökt af sin lyckliga stjärna, vi kunna med lugn,
ia med glädje se honom skiljas ifrån oss. Men
hvem vet, hvad som förestår Ottilie? Hvarför skola
vi öfverila oss?»
»Hvad som förestår oss är tämligen klart,»
svarade Charlotte en smula upprörd, och då hon
var besluten att tala ut en gång för alla, fortior
hon: »Du älskar Ottilie, du vänjer dig allt mera
vid henne. Lidelsen framväller och växer afven
från hennes sida. Hvarför skola vi icke uttala i
ord, hvad hvarje ögonblick förråder för oss? Skola
vi icke ha så mycket förutseende, att vi fråga oss,
hvad som skall bli af detta?»
»Om man också icke genast kan svara dårpa,»
genmälde Edvard, som var på sin vakt, »så kan
åtminstone så mycket sägas, alt man far vanta och
se tiden an, när man icke precis kan säga, hvad
en sak skall leda till.»
»Till att ha förutseende härvidlag,» svarade
Charlotte, »behöls väl ingen så stor vishet, och sa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free