Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
gång bestämt sig, noggrannare utarbetade, jämte
kostnadsförslag och allt annat, som erfordrades.
Äfven tog man genast itu med affären rörande för-
säljningen af mejeriet, och herrarna funno sålunda
ånyo gemensamma anledningar till verksamhet.
Kaptenen gjorde Edvard uppmärksam på, att
det vore en artighet, ja, nästan en skyldighet att
fira Charlottes födelsedag med läggandet af grund-
stenen. Det behöfdes icke mycket för att öfver-
vinna Edvards forna motvilja mot dylika fester,
ty han kom plötsligt att tänka på, att han nu också
skulle kunna riktigt högtidligt fira Ottilies födelse-
dag, som inföll senare.
Charlotte, som fann de nya anläggningarna
och hvad därmed hängde tillsammans vara en all-
varlig, nästan betänklig sak, sysselsatte sig med att
ännu en gång för sig själf genomgå kostnadsför-
slagen, tids- och penningfördelningarna. Man träffa-
des mindre under dagen och uppsökte hvarandra
därför så mycket begärligare om aftnarna.
Ottilie hade emellertid blifvit oinskränkt här-
skarinna i hushållet, och annorlunda kunde det ju
heller icke vara med hennes stillsamma och trygga
väsen! Hela hennes sinnesart var också mera
riktad åt det husliga och lifvet inomhus än åt
sällskapslifvet och vistelsen i det fria. Edvard
märkte snart, att hon egentligen endast af tillmötes-
gående deltog i promenaderna, att hon endast för
att icke undandraga sig sina sällskapsplikter stan-
nade ute så länge om aftnarna och äfven mången
gång föregaf någon huslig syssla för att åter kunna
gå in. Det dröjde därför icke länge, innan han
förstått att arrangera de gemensamma promenaderna
så, att man före solnedgången åter var hemma,
och så började han åter läsa högt, hvilket han en
längre tid försummat, företrädesvis dikter, i hvars
reciterande han kunde inlägga uttrycket af en ren,
men ändå lidelsefull kärlek.
Vanligtvis sutto de om aftnarna kring ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
