- Project Runeberg -  Valfrändskap /
55

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 55 —
de funno det nödvändigt att åter skaffa sig en öfver-
blick däröfver, samt skrifva några promemorier
och bref. De begåfvo sig därför till sitt kansli, där
de funno den gamle skrifvaren helt sysslolös. De
togo i tu med arbetet och gåfvo honom att göra,
utan att märka, att de påbördade bonom mycket,
som de eljes plägade uträtta själfva. Redan vid den
första promemorian fastnade kaptenen, redan vid
det första brefvet Edvard. De pinade sig en stund
med att skrifva om och göra upp koncept, tills
slutligen Edvard, som allra minst kunde komma ur
fläcken, frågade, hvad klockan var.
Då visade det sig, att kaptenen, för första
gången på många år, glömt att draga upp sitt
kronometerur, — det var som om de omedvetet
anat, att tiden började bli dem likgiltig.
Under det herrarne sålunda i viss mån slapp-
nade i sin verksamhet, växte åter damernas arbets-
ifver. På det hela taget är det nog så, att den
dagliga, af de olika familjemedlemmarna och för-
hållandena bestämda lefnadsordningen i ett hus i
sig upptager en spirande lidelse som i ett rymligt
kärl, och det kan gå en ganska lång tid, innan
denna nya ingrediens förorsakar en märkbar jäs-
ning och fradgande skummar öfver bräddarna.
På våra vänner hade det vaknande ömsesidiga
tycket den angenämaste verkan. Deras hjärtan öpp-
nade sig, och en allmän välvilja uppstod ur den
enskilda. Hvar och en kände sig lycklig och unnade
de andra deras lycka.
En sådan känslostämning verkar höjande på
sinnet, och allt hvad man gör och företar sig, har
en syftning åt det gränslösa. Sålunda trifdes vän-
nerna icke längre inom fyra väggar, utan deras
promenader utsträcktes allt längre och längre. Ed-
vard och Ottilie ilade förut för att välja gångstigar
och bana väg, och kaptenen och Charlotte följde
lugnt efter i allvarligt samtal, stannande vid mången
nyupptäckt liten plats, mången oväntad utsikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free