- Project Runeberg -  Valfrändskap /
32

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukade därför också alltid i detta fall sätta sig
så, att han icke hade någon i ryggen. Nu på tre
man hand var denna försiktighet icke af nöden,
och då det denna gång icke heller var meningen
att uppröra känslan eller öfverraska fantasien, så
tänkte han icke själf på att taga sig synnerligt
i akt.

Men en afton, då han vårdslöst slagit sig ner,
fäste han sig vid, att Charlotte såg i hans bok.
Hans gamla otålighet vaknade, och han förebrådde
henne det en smula ovänligt.

»Om man ändå en gång för alla kunde vänja
sig af med sådana där oarter, liksom med så
mycket annat, som generar andra! Om jag läser
högt för någon, är det då icke, som om jag muntligt
föredroge något för honom? Det skrifna, det
tryckta träder i stället för min egen tanke, min
egen känsla, och skulle jag väl anstränga mig med
att tala, om det funnes anbragt ett litet fönster
framför min panna, framför mitt bröst, så att den,
för hvilken jag ville utgjuta mina tankar och
känslor en och en i sender, redan långt på förhand
visste, hvad jag skulle säga? Om någon ser i
boken, medan jag läser, är det alltid, som om jag
blefve sliten midt itu.»

Charlotte, som, vare sig hon befann sig i en
större eller mindre umgängeskrets, alltid ägde stor
behändighet i att förtaga verkan af ett häftigt eller
ohöfligt yttrande, afbryta ett samtal, som hotade
att bli för långt, och återupplifva ett tynande,
öfvergafs icke heller denna gång af sin vanliga
goda takt.

»Du skall säkert förlåta min förseelse, om jag
bekänner, hvad som hände mig just i detta ögonblick.
Jag hörde dig läsa om frändskap, och då
kom jag att tänka på mina fränder, ett par
kusiner, som för ett ögonblick togo mina tankar i
beslag. Så återvände min uppmärksamhet till hvad
du läser; jag hör, att det är frågan om alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free