Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagantpoesien mera rent lyriskt präglad än folkspråkens
samtidiga diktning.
Det är mest studentlyrik till naturens,
vinets och kärlekens lof. Ja, det är allt det
bjärta, det obundna hos medeltidslifvet själf,
som käckt och djärft besjunges.
Fullbräddade bägare skumma i dessa strofer.
I dem återspegla sig öfverhufvud tidens hela
omedelbarhet, dess lättfärdighet och dess
sjudande lefnadslust.
Trots sitt språk och sin ålder torde de för
den skull väl förtjäna att framläggas för våra
dagars publik, som helt visst skall förvåna
sig öfver att finna hos den mörka medeltiden
en så själfull uppfattning af lifvet och naturen.
Och ingen, som ej känner förhållandet, torde
kunna ana, att så många århundradens damm
hvilat öfver dessa kväden.
Framför allt uppstodo friska vårsånger, som
uttryckte vaganternas naiva rena glädje öfver
att i vårens första tid åter få begynna
vandringslifvet, dryckeskväden — de första mera
moderna sådana — veka kärleksvisor eller
andra, nog så drastiska i ton och lynne, samt
nidvers, riktade emot det andliga ståndet,
mot kyrka, påfve, kardinaler och munkar, vers,
i hvilka vagantema entusiastiskt prisa sitt
eget fria lif.
Och det är kännetecknande nog, att medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
