Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Konungen kallade till sig Adrastos och sade: »Om du
hyser någon tacksamhet för att jag visat dig godhet,
så gör nu vad jag beder dig om : följ med på denna jakt,
och lova mig att du på allt sätt söker skydda min son».
Och Adrastos lovade att han, om det gällde, skulle med
sitt eget liv försvara konungens son.
Så drog jaktskaran ut. Inne i skogen stötte man upp
villebrådet. Jägarna hade slutit en halvkrets, alla, slunga.’
de de sina spjut emot . den framrusande vildgalten. Men
Adrastos’ spjut flög miste och träffade konung Krösos
son.
Det kom ett bud till konung Krösos : Din son är död,
dräpt i våda av Adrastos’ spjut.
Då ropade konungen, utom sig av smärta, att nu
skulle denne Adrastos visserligen straffas med döden,
då . han på sådant sätt lönade välgärningar. En stund
därefter kom man med ynglingens lik, buret på jägar-
nas spjut. Efter gick Adrastos med sänkt huvud. Och
han räckte ut sina händer mot konungen och sade;
»Tag mitt liv, o konung, jag beder dig. Tag det som
en försoningsgärd. Jag vill icke längre leva, sedan jag-
vållat detta».
,Men då Krösos såg hans förtvivlan, veknade han.
Han sade: »Icke var det du — det var ett oblitt öde
som drap honom.»
Så vart konungens son begraven, och man kastade
upp en hög över honom.
Morgonen därpå fann man på högen en man, som
dräpt sig med sitt eget svärd. Det var Adrastos. Han
kunde icke uthärda att leva längre.
Det är två och ett halft årtusende, sedan detta hände.
Men känna vi icke, huru ännu genom seklerna dallrar
emot oss som en genklang av den tunga smärtan i denna
berättelse om en människas oförvållade sorg ?
Vad Adrastos’ historia ger oss i förtätat mått : känslan,
av ödets ojämnhet, av att dess slag ofta tyckas allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
