- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
371

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371
»Asch, nu spe’taklar han bara. Vill han ha’ ett
mål mat eller en kopp kaffe, så kan han fäll’ få de
utan te’ behöfva skapa sej så där.»
»Lars, som for ifrån dig med målarn — minns
du inte mor? därnere på Vernersnäs — på herrgår-
den — när jag hade slagit Otto ett blått öga?» fort-
for han, nästan hviskande i hennes öra, »nog känner
du igen mig, mor — om du ser noga på mig–––-
fast nog vet jag, att jag gjort illa mot dig, som inte
låtit höra af mig under hela den långa tiden — men
ser du, nu är jag här, nù är jag hemma igen och nu
har jag sökt upp dig, mor — k, säg att du känner
igen mig. Stirra inte på mig så där — då tror jag
att du är ond på mig — och det är du ju inte? Du
slår nog armarne om halsen på mig och säger: väl-
kommen hem, Lars. Gör du inte det?»
Och allt efter som han talade, föregick det något
underligt med den gamla, förslöade kvinnan framför
honom. Den årslånga frosten, som lagt sig i täta
lager omkring hennes hjärta från vinter till vinter
och som ännu mer förtätats af allt det dagliga släpets
affall och damm, den fann sig plötsligt utsatt för en
ovan glädjes, en smekande ömhets solvärme och den
började tina upp och i droppe för droppe rinna bort
från hennes hjärta. Samlad under årslång väntan
smälte den nu på några ögonblick, och när den första
solstrålen, som inte fann något motstånd af is, trängde
direkte in till hennes hjärterötter, då uppgaf hon ett
våldsamt rop, slog bägge armarne om sonens hufvud,
tryckte det hårdt till sitt vissnade bröst och utropade:
»A herre Jesses 1 herre Jesses i himmelen! Ä’
det du, ä’ det du, Lars?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free