Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
nerfällda gardinerna rörde sig sakta vid ena sidan och
en liten hvit hand blef synlig, vinkande honom ett
vänligt afsked på färden.
Men Lars ville se mera, och med handen pä
hjärtat och en lätt förklarad bön i ögat såg han uppåt,
och se, då veks gardinen åt sidan och ett friskt, mor-
gonrosigt ansikte skymtade fram ett ögonblick, upp-
buret af en hvit hals, hvars mjuka konturer han mera
anade än såg. Ett rosigt finger på de leende läpparne,
en glad nick, och synen var försvunnen. Lydig som
en liten gosse vände han sig om och gick tvärt öfver
gården, förbi förvaltarbyggnaden och ut genom sta-
ketgrindarne bort i det fria.
Det var försommarfröjd öfverallt och han kände
sitt hjärta slå kapp med lärksången och allt det
andra fågelkvittret i buskar och träd. Göken gol och
flaxade med täta vingslag och fladdrande stjärtfjädrar
emellan löfskogstopparne, glad som en spelman, där-
för att han kunde njuta sin fria kärlek, utan att be-
höfva bygga bo och tänka på att sätta hushåll. Snö-
skatorna däremot kommo blixtsnabbt ut ur sina och
skvattrade och grälade på morgonvandraren, som de
ansågo ha kommit enkom dit för att oroa dem, och
lärkhanen stod stilla högt upp i luften på hvirflande
vingar och sjöng sitt jubel ner till den lilla frun, som
redan låg på äggen nere på åkern bland den axgångna
rågen. Stenskvättan bugade sig med oupphörliga »ack !
tack!», där hon satt på gärdsgårdsstörarne, flög upp,
när han kom närmare, och satte sig igen, för att på
detta sätt följa honom ett långt stycke utåt vägen,
och bofinkar och löfsångare sjöngo sina muntra och
melodiska strofer, som om de svarat hvarandra och
talat om hur härlig morgonen var. Göktytan var den
enda, som lät melankolisk, men det rår hon inte för,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
