Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
utbrast generalskan allvarligt orolig, »jag vill väl inte
förmoda — du kan väl inte —»
»Du får inte förmoda någonting annat, mamma,
än att jag önskar godtgöra den förlust som vi, om
också ofrivilligt förorsakat Lars. Och om du tillåter,
så går jag in och klär mig, så att vi genast få
fara dit.»
Generalskan såg efter den bortilande Signe med
förvånad blick. Hon tyckte, att det hade kommit
öfver dottern något bestämdt, något själfmedvetet, som
hon inte sett hos henne förut.
Och hon började inom sig ångra att hon hade gått
upp på den där utställningen, där hon visserligen vunnit
att den sårande, för hennes känsla så obehagliga taflan
icke blefve exponerad, men där hon kanske förlorat
något mycket mera värdefullt, nämligen att som hit-
tills vara ett med sin dotter och att kunna leda
hennes framtid till hvad hon som mor ansåg vara
det bästa.
V.
Lars hade kommit hem ifrån utställningen i ett
fullständigt berserkalynne. Han ångrade icke, att han
hade förstört sin tafla — tvärtom — men en hel flod
af bitterhet vällde upp inom honom, när han tänkte
på, huru detta hans arbete hade blifvit upptaget af
dem, som han hade trott sig hedra med sitt minnes-
goda återgifvande af den häftiga scenen.
Med hvilken brinnande ifver hade han icke ar-
betat på denna framställning af den epokgörande
händelsen från hans barndom I Huru hade icke hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
