- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
15

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15
däremot byter om karaktär allt efter sinnesrörelserna
och de tillfälliga omständigheterna.»
Öfversten ämnade svara någonting mycket djup-
sinnigt, då dörren därnere i detsamma öppnades och
öfverstinnan trädde in i rummet. Hon var ett högväxt,
vackert fruntimmer om några och trettio år, med ett
blekt, fint ansikte och ett uttryck af godhet, blandadt
med en viss skygghet, öfver hela sin personlighet.
Öfversten .gick emot henne med en viss kavaljersmäs-
sig artighet, tog hennes arm under sin och förde
henne fram till stafiliet, där hon vänligt hälsade på
artisten, som stigit upp och bugande drog sig litet
åt sidan, i det han artigt flyttade fram en stol litet
längre bort från taflan.
»Nå, få nu se, hvad du säger om din gamle
gubbe, Constançe lilla!» sade öfversten med en min,
som om han väntat en motsägelse i fråga om åldern;
»tycker du att det är riktigt likt?»
»Om du tillåter, så sätter jag mig först,» svarade
öfverstinnan, och tog med en artig böjning på hufvu-
det plats på den af Hörner framsatta stolen, »jag kan
aldrig stå och se på tatior, det tröttar mig så fasligt.»
»Nå, nu sen du satt dig, hvad säger du nu?»
»Jo, det är mycket likt — utmärkt likt,» sva-
rade öfverstinnan långsamt, i det hon lutade hufvudet
tillbaka och kisade lätt med de något närsynta ögo-
nen; »det är bara en sak, som jag skulle vilja —
ja, inte anmärka,» fortfor hon och vände sig till ar-
tisten, »endast fråga om.»
»Nå, hvad skulle det vara då,» afbröt öfversten
otåligt.
»Jo, det ar själfva uttrycket,» återtog öfverstin-
nan långsamt, »jag vet inte — men jag tycker inte
jag känner igen dig riktigt. Du ser ju så sträng ut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free