- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
177

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Det är ej otroligt att grobarheten håller sig mycket
längre vid lägre temperaturer än vid de vanligen på jorden
förekommande. Förlusten af grobarheten beror utan tvifvel
på någon kemisk process och nästan alla kemiska
processer gå ofantligt mycket långsammare vid låga än vid
höga temperaturer. Lifsfunktionerna stegras ungefär i
förhållandet 1 till 2.5, då temperaturen ökas med 10° C.
Då sporerna hunnit Neptunbanan och deras temperatur
sjunkit till — 220° C, skulle enligt denna beräkning
lifsprocesserna pågå mer än en miljard gånger mindre
intensivt än vid 10° C. Sporernas grobarhet skulle enligt
denna beräkning vid — 2200 C. ej minskas mera under
3 miljoner år än på ett dygn vid 10° C. Det är därför
alls icke osannolikt, att den starka kölden i världsrymden
verkar, så att säga, i hög grad konserverande på de
utslungade lifsfröna, så att de tåla mycket långvarigare
transporter, än vi skulle förmoda enligt deras förhållande
vid vanlig temperatur.

Om således sporerna af jordens minsta organismer väl
kunde komma loss från jorden, så skulle de spridas åt
alla håll utåt och hela universum skulle, så att säga, besås
af dem. Men nu är frågan: huru kunna de komma ut
från jorden mot tyngdens inverkan? Naturligtvis skulle
så små och lätta kroppar föras med af luftströmmarna.
En liten regndroppe af en femtiondedels millimeters
diameter faller 4 centimeter i sekunden vid vanligt lufttryck.
Härur är det lätt att beräkna, att en bakteriespor af
0,00016 millim. diameter skulle falla endast 83 meter på
ett år. Det är tydligt, att dylika små partiklar
fullkomligt måste följa luftströmmarna, ända till dess de komma
upp i ytterst tunn luft. Af en luftström med 2 meters
hastighet i sekunden skulle de kunna lyftas till en höjd,
där lufttrycket endast vore 0,001 millimeter, eller till
omkring 100 kilometers höjd. Men af luftströmmarna skulle
de aldrig kunna flyttas ut ur atmosfären.

För att få sporerna att lyfta sig till ännu större höjd, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free