- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
165

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosatillståndet och soltillståndet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



stoftmassor, som skulle försvunnit ut i den oändliga
rymden, såsom man vanligen antar om den strålande energien
från solarna.

Världens utveckling borde då för länge sedan ha fört
till ett slut, ett slags förintande af all materia och af all
energi. Att detta betraktelsesätt alls icke är
tillfredsställande har framhållits af bland andra Herbert Spencer,
som angaf, att ett kretslopp måste förefinnas i
världsutvecklingen. Detta är uppenbarligen oundgängligt för
ett ständigt bestående system. I de tunna, gasformiga,
kalla delarna af nebulosorna hafva vi den del af
världsmaskineriet, som håller jämvikten mot solarnas slöseri på
materia och ännu mer på kraft. De invandrade
stoftpartiklarna mottaga solarnas strålning och afgifva sitt
värme åt de enstaka gasmolekyler hvilka stöta mot dem.
Hela gasmassan utvidgas och afkyles (jfr sid. 158) genom
denna värmeupptagning. De energirikaste molekylerna gå
bort och ersättas af nya inifrån nebulosans tätare delar,
som äfven afkylas genom utvidgningen. Så upptages
hvarje värmestråle, som utgår från solarna och dess energi
öfverföres genom nebulosans gasdelar till de i bildning
varande solar, som finnas i nebulosans närhet eller i
hennes inre delar, kondenserade kring invandrade
attraktionscentra eller rester af de ursprungligen sammanstötta
himlakropparna. Materien kan där åter hopa sig samman
under den starka köld, som där råder, medan, såsom
Poynting visat, strålningstrycket ännu vid den temperatur, som
härskar på jorden, är tillräckligt för att hålla kroppar
från hvarandra, som ha 3.4 cms diameter, om deras
specifika vikt är lika stor som jordens (5.5). Vid Neptunus’
bana, där temperaturen är omkring 50 grader absolut,
d. v. s. ungefär så som i nebulosorna, nedgår denna
storlek till omkring 1 millimeter. Som ofvan antydt, spela
förmodligen kapillarkrafter, som göra sig gällande genom
medverkan af på stoftkornen kondenserade gaser, och
ej tyngdkraften, en hufvudroll vid det första sammanhö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free