Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyder däremot säkert på ett högt tryck. De röda
stjärnorna omgifvas uppenbarligen af en mycket vidsträckt
gasatmosfär, i hvars inre del trycket är mycket stort och
därför atomerna prässas ihop till att bilda kemiska
föreningar. Öfver hufvud taget visa de röda stjärnornas spektra
en påfallande likhet med solfläckarnas. Den violetta delen
af spektrum är försvagad till följd af stoftmassor, som
släcka detta ljus. På grund af de stora gasmassorna,
som ligga längs synlinjen, äro spektrallinjerna i båda
fallen starkt utbredda och stundom åtföljda af lysande
linjer.
En annan klass af stjärnor, som visa lysande linjer äro
de af Wolf och Rayet studerade och efter dem uppkallade
stjärnorna. Dessa utmärka sig genom en oerhördt utbredd
vätgasatmosfär. Denna har i enstaka fall beräknats ha en
sådan utbredning att den skulle kunna utfylla Neptunus’
bana. Dessa stjärnor äro uppenbarligen hetare (och
kraftigare strålande) än de röda stjärnorna, eller också fins ej
så mycket stoft i deras närhet — det kan möjligtvis vara
bortstött genom det starka strålningstrycket — de tillhöra
därför de gula och ej de röda stjärnorna. Oaktadt allt
häntyder på att deras centralkroppar äro minst lika heta
som de hvita stjärnornas, förmår likväl stoftet i deras
vidsträckta atmosfär att sätta ned färgen till gul.
Den ojämna periodlängden hos Mira-stjärnorna
förklaras lätt genom det rimliga antagandet, att i deras närhet
flera stoftringar röra sig kring dem, alldeles så som kring
planeten Saturnus. De innersta stoftringarna med kort
omloppstid ha troligen hunnit att under sina otaliga
omlopp jämna ut stoftfördelningen, så att i dem inga nämnvärda
knutar, liknande dem, som vi iakttagit hos kometsvansarna,
förekomma. De bidraga därför endast till att gifva
stjärnan en jämn, röd färgton. I de yttre stoftringarna är
däremot stoftets fördelning ojämn. En af ringarna, som
har det största inflytandet, må betinga den egentliga
hufvudperioden. Genom medverkan af andra mindre bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
