Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstoftet i jordens atmosfär. Polarsken och jordmagnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då luften är rik på stoft, och äfven då den ioniserats
i hög grad af katodstrålar, äro förhållandena gynnsamma
för molnbildning. Detta senare kan man exempelvis
iakttaga vid norrsken, som så regelbundet efterföljas af
karaktäristiska molnbildningar, att Adam Paulsen med hjälp af
dessa moln förmådde iakttaga norrsken midt på ljusa
dagen. En öfversikt af sammanhanget mellan de högre
molnens — de så kallade fjädermolnens frekvens i Köln
och solfläckarnas antal under perioden mellan 1850 och
1900 gaf Klein. Han visade, att under denna tid, som
omfattar öfver fyra solfläcksperioder, maxima af solfläckar
falla under de år, då största antalet fjädermoln iakttagas.
På samma sätt inträffa minima i de båda företeelserna
samtidigt.
Äfven på Jupiter synes en liknande starkare
molnbildning äga rum, då många solfläckar observeras. Vogel
anmärker, att vid sådana tillfällen Jupiter lyser med mera
hvitt sken, då han däremot vid solfläcksminima synes
djupare röd. Ju djupare man kan skåda in i Jupiters
atmosfär, dess rödare synes planeten. Vid stark
solverksamhet fyllas således de högre delarna af Jupiters atmosfär
med moln.
Urladdningen inom luftkretsen af det laddade solstoftet
ge anledning till polarskenen.
Polarskenen förekomma, såsom namnet antyder, ymnigast
i trakter nära jordens poler. De äro dock ej desto
vanligare ju närmare man kommer polerna, utan nå maximum
i frekvens längs ringar, som innesluta de magnetiska och
geografiska polerna. Det norra maximibältet går öfver Cap
Tscheljuskin, norra Novaja Semlja,längs Norges nordvästra
kust, några grader söder om Island och Grönland, midt öfver
Hudson bay och öfver Alaskas nordvästspets. Därifrån afta
norrskenen hastigt åt söder, så att de i Stockholm äro 5
och i Berlin 30 gånger sällsyntare än i Lappland.
Paulsen indelar norrskenen i två klasser, som i många
afseenden förhålla sig ganska olika. Den stora svårighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
