Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fläskpankakan, som brunnit likt en fackla, då Aina
störtade till för att släcka.
Efter middagen resonnerades om resans
fortsättande, och alla sex använde sin
öfvertalningsförmåga för att få Hanna att följa med. Men
hon var obeveklig. Hon hade åtagit sig att läsa
tre timmar om dagen med lilla Hugo, och dessutom
fick hon allt emellan renskrifningsarbete
från domarns.
– Hvad du är odrägligt hederlig, – puttrade
Bertha. – Kan du inte göra upp ett nytt
kontrakt, som skulle tillgodose också våra
intressen?
Det blef tyst och tomt, när den lilla skaran
tågat bort igen. Postmästarinnans trånga
kökskammare, der Hanna bodde, föreföll dubbelt så
trång och qvaf, när hon följt kamraterna ett par
verst utom byn och återvände till sin sömnad.
Men hon skakade dåsigheten af sig och tog fatt
i arbetet. Det var och skulle alltid förblifva
hennes bästa bundsförvandt emot oförnöjsamhet och
dåraktiga önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
