Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvarför skulle ni ej kunna gifva henne
edra porträtter, det är väl ej någon som tagit
patent på dem.
– Allvarsamt sagdt, så är hon för god att
drifva med. – Aina var litet stött. – Hon är
så söt, att jag skulle kunna gifva henne mina
ögon, om hon ville kyssa mig helst en enda
gång.
– Det var dyrt för en kyss. Kan du inte
pruta? Jag skulle gå till henne och säga: var
snäll och kyss mig, så skall ni få en pepparkaka.
– Hvad du pratar!
– Men vänta, der kommer hon.
En ung flicka i mörkblå klädning gick just
förbi. Bertha fattade henne i armen och drog
henne fram till flickorna, som röda och förlägna
tumlat bort i en vrå.
– Fröken Sommar, här äro två möss, som
jag fått i fällan. De ville så gerna kyssa er, men
tycka sig ej ha råd.
Flickorna hostade och blinkade och gåfvo
Bertha allehanda varnande tecken, som hon lugnt
satte sig öfver.
– De äro beredda att gifva er sina ögon
för en kyss hvar, men jag har affärshufvud och
beslöt skaffa dem varan till bättre pris.
Verna Sommar skrattade, men var röd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
