Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste du nödvändigt läsa. Jag skall skicka den
till dig och du skall få se att du tycker om den.
– Jag tror ej det, – sade Bella, – men
jag skall fråga mamma om jag får läsa den.
– Asch, mamma! Hvad du är osjelfständig.
Hon har bestämdt icke något emot att du läser
den. Den är så intressant, att jag två qvällar å
rad låg och läste den till klockan 3 på morgonen.
– Adjö, Jenny, nu måste jag gå.
– Adjö, söta lilla Bella. Blif nu bara inte
ett sådant der tråkigt helgon, som tycker sig
vara bättre än alla andra.
Banan hade blifvit nästan tom. Sydvesten
herskade enväldigt, sopande utåt isen afbrutna
granrisqvistar, papperslappar och halfbrända
papyrosstumpar. Granarne rundtomkring hviskade
till hvarandra. De hade hört och sett så mycket
under sin tjenstgöring vid banan. Nya friska
vindar, som fläktade genom ungdomens sinnen,
fällande ett godt frö här och der i tacksam
jordmån och sega gamla rotskott, hvilka voro
omöjliga att utrota, emedan de sträckte sina
rötter långt, långt ned i jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
