Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äran att samtala. Jag tilläde, att jag, utan att taga mig
friheten att förutsäga min regerings beslut rörande Sveriges
reklamationer, likväl vågade försäkra att den åtgärd, hvaröfver man
beklagade sig, blott hade förestafvats af ett sparsamhetssinne,
hvar-till vi voro tvungna att taga vår tillflykt under nuvarande
omständigheter och att nian visserligen var långt ifrån att hafva
haft något speciett i sinnet mot Sverige, att dessutom h. maj:ts
känslor för en nation, som hans förfäder alltid varit tillgifna, voro
säkra garantier för att Frankrike under hans regeringstid icke
skulle förtjena förebråelsen att hafva kastat ett tvistefrö i de
vän-~ ’ skapsförbindelser, som borde förena det med Sverige. Efter denna
lindriga motanklagelse i de mest höfliga ordalag, underrättade
mig baron EngestrOm att deras majestäter skulle lemna Göteborg
den 23 för att återvända till Stockholm och att kronprinsen, som
ungefär vid samma tid skulle afresa till Norge, tillåtit det jag
finge presenteras för honom före hans afresa. Så snart jag haft
den äran skall jag begifva mig till Stockholm.
Stockholm den 28 september 1814.
Jag hade äran meddela ers höghet genom mitt bref af den
10, att kronprinsen önskat, det jag måtte presenteras för honom
före hans afresa till Göteborg. Jag vill nu redogöra för det
samtal, jag blef nödsakad att hafva med h. k. h. Jag tillåter mig
inga reflexioner eller kommentarier. Jag skall inskränka mig till
att återgifva hufvuddragen af prinsens yttranden så troget mitt
minne står mig till tjenst och så godt svårigheten att samla de
spridda fraserna i ett samtal gör det möjligt.
Den 20. Jag kallades till kronprinsen. H. k. h. frågade
mig, om hr Chäteaubriand snart skulle anlända. Jag svarade,
att personliga angelägenheter uppehållit honom vid ögonblicket
för hans afresa, som annars skulle egt rum ofördröjligen. ”Jag
kan ej tro,” invände prinsen, ”att han väntar, det vi skulle ha
utnämnt en minister i Paris; det är ännu ingenting gjordt i detta
afseende. Detta dröjsmål har sin grund i ekonomiska
betänkligheter, ty vi äro icke rika; kriget i Tyskland har ruinerat oss, det
vi nu föra tar våra sista krafter. Vi äro skyldiga ofantliga
summor, också känna vi i detta ögonblick mer än någonsin den orätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
