Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänken därpå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT-T"^
357
Likasom efter hvarje, om än aldrig så ringa handling
af menniskokärlek, så följde äfven efter denna den
några minuters tystnad, hvarunder man i stillhet
njuter af sina egna och den hulpnes känslor, innan
man spinner vidare på hvardagslifrets tråd.
De, som sutto i släden, voro ett ungt gift par, rikt
folk, det såg den glade innehafvaren af hundsfotten
i första blicken, ty deras resplagg, med hvilka de
kunde hafva trotsat en ännu strängare köld, voro lika
fullständiga som dyrbara. Handtverks-gesällen märkte
om en liten stund, sedan han stigit på, att den unga
frun hviskade något till sin man. Denne höll strax
derpå in hästen, och den älskvärda välgörarinnan,
hvars vänliga ögonpar den lyckliggjorde nu för första
gången såg glänsa genom floret, sade: «Framför oss
ligger en stor filt, tag den och svep om er, eljest
kunde den tjenst, vi velat göra er, till slut bekomma
er illa, ty efter den ansträngande marschen i snön
måste ni i era tunna kläder ofelbart förkyla er.»
Med skyndsamheten hos ett lyckans styfbarn, som
förbluffas öfver en - tyvärr måste vi säga det - så
ovanlig vänlighet, utförde denne, för att icke orsaka
onödigt uppehåll, den menniskovänliga befallningen
temligen tafatt och oskickligt.
«Nej, ordentligt!» sade den unga frun, «tag er tid
dertill.»
Nu upplyfte hennes man floret och - hvilket undgick
den med sin omsvepning sysselsatte - tryckte en kyss
af innerlig kärlek på sin tjusande lilla frus läppar.
Derefter bar det af i snabbt traf. Muntert klingade
det präktiga seldonets silfverklara bjellror genom
skogen och öfver den snöbetäckta heden.
På den klara djupa natthimmeln strålade stjernorna
ined det tindrande sken, som är eget för de kalla
vinternätterna. Skogen till höger hade genom en
frostig dimma blifvit öfver-draggn med oräkneliga,
glänsande iskristaller, så att man kunde inbilla sig
se en jettehög, med blommor betäckt slånhäck. Till
venster sträckte sig långt bort en späd ungskog af
gran, hvars i rader planterade små träd framträdde
likt mörka punkter ur snötäcket.
«Men, käre Adolf», började nu den unga frun, «du
lofvade ju mig för en stund sedan i kottiljongen att
under hemfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
