Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron på under i naturföreteelserna, samt den förderfvade smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:;^K^ vV:-} . . :’^T y;’r>": -?y ?-^’^^?^5^^^
342
sitt heiTavälde, åtminstone
besittningsrätten. Uppgiftefi är, att hos den
läslystne väcka behovet af undervisande lektur,
om också alltjemnt - ty denna rättighet kan
aldrig beröfvas honom - i angenäm, icke alltför
själsspännande, med ett ord i underhållande form.
Hvarochen, som anser det vara en tjenst, bevisad
mensklighetens andliga utveckling, att hos folket
väcka begär efter lärorik läsning, den måste äfven
med mig dela den öfvertygelsen, att framför allt
hindren deremot böra aflägsnas.
Ett af de väsendtligaste hindren är hågen att
isolera sig. Vid ölglaset torde man emellertid
icke kunna tro på en sådan håg; ty der känner sig
ofta endast den isolerad, som icke instämmer med
de öfriga i det ändlösa kannstöperiet, der kan man
tvärtom få anledning att tro på en perpetuel polsk
riksdag. Jäkväl finnes äfven här, ja just här ett
tillfälle för mennisko-vännen, som dertill känner sig
ega kallelse, att utöfva en välgörande inverkan. Ty
menniskans oförstörbart goda andliga natur förvandlar
alltid inom en kort stund de små nyhetskrämarne till
uppmärksamma åhörare, om en dertill skicklig man helt
behändigt leder in samtalet på ett lärorikt ämne och
sedan fortsätter det.
Hvarje naturkunnig torde kunna erinra sig, att han
redan mången gång, utan att ämna det, råkat blifva
en föredragande ex tempore, då han med sin granne
vid bordet afhandlade något naturhistoriskt ämne,
under det att de öfriga sinsemellan sprakade om
hvarjehanda saker. Efterhand blefvo de närmast
sittande uppmärksamma, upphörde med sitt eget
samtal och hörde på; derefter gick det så med ännu
en och ännu en, tills slut-ligen alla voro åhörare
åt honom, som skildrade någonting ur naturen. På
samma sätt är det med hvarje annat innehållsrikt
ämne, vare sig ett historiskt, geografiskt eller
annat dylikt. Detta obestridliga faktum bevisar
tillräckligt, att menniskorna så till sågandes blott
vänta på förlossning, på förlossning ur det tomma
sqvallret om grannar och fränder och krig och fred.
Likväl är äfven detta sqvaller i sin goda rätt,
men endast i belysningen af ett insigtsfullt
och efter insigt sökande omdöme. Men ingenting
upplyser och reder omdömet bättre, .än bekantskap
med naturfenomenen och deras lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
