Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viderosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
det stora flertalet bland dem, har sin individuela och
uttrycks-falla pregel. Djurets yttre kroppsbyggnad
väcker hos oss, vid första anblicken, en tanke på
ändamålsenlighet, som vi genom erfarenheten hafva
lärt känna hos vår egen kropp, hvilken till sin
inrättning mest liknar djurens. Missbildningar göra
merendels djur- och jnenniskokroppen, åtminstone
delvis, oduglig för sitt ändamål, och detta sårar vårt
sinne. Ändtligen verka dylika missbildningar störande
på oss derför, att de utgöra mera sällsynta undantag
från den lag för formen, i hvars dagliga betraktande
vi hafva uppväxt och efter hvilken vårt smakomdöme
har utbildat sig.
Att växtens kropp enligt regeln lider brist på
symmetri, visar oss hvarje Jemförande blick, hvaremot
hos djuren endast sällsynta fall af osymmetrisk
gestalt förekomma. Om det symmetriska hos djuren
består deri, att man medelst ett genom djurets
lodräta midt gjordt snitt kan dela detsamma i två
fullkomligt lika hälfter, så veta vi, att hos växterna
detta endast undantagsvis är möjligt med vissa arter,
t. ex. med de bekanta melonformiga cactusarterna och
med hattsvampar.
Denna brist på symmetri i växtriket - hvilken vår
smak naturligtvis ieke kallar en brist, emedan
vår smak just har bildat sig efter det just så
beskaffade växtriket –-beror väsendtligen deraf,
att växten icke i samma mening som djuret är ett
individ, der alla delar i afseende på antal, form,
ställning och ändamål lyda en sträng regel. Den af
Blommor öfversållade rosenbusken, som nu hänrycker
och fullkomligt tillfredsställer oss, skulle icke göra
det i mindre grad, sedan vi med varsamhet bortskurit
några af hans blommor, eller sedan han ett följande
år skjutit nya skott. Men en ko med blott ett horn,
en menniska,* på hvilken ett finger saknas, kalla vi
stympad, dess individuella fullständighet är störd.
Växten röjer icke så tydligt som djuret, att just
ett visst delarnes antal och en viss form, en viss
ställning, och anordning äro nödvändiga för uppnående
af hennes lifs ändamål, utan hon visar härutinnan en
påtaglig frihet, och detta sammanlagdt med vår större
obekantskap med förloppen inom växtlifvet gör, att
vid en pröfvande blick på växten knappt någon tanke
på hvarje dels ändamålsenlighet, än%nindre på brist
i deras bruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
