Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjellväxterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dela sönder. Pressar han den i samma ställning, som
den hade, då den låg, på klippan, så blifva alla de
späda, storblommiga stänglarne, af hvilka det kanske
finnes hundratal, nedpressade, och det hela blifver
blott en fal klump. Detta nödgar honom att behandla
dylika rikt skottalstrande Cellväxter alldeles i
strid med deras natur: han måste klyfva dem likasom
ett bröd i lodräta skifvor, hvilka sedan utgöra
kanske fingerlånga små modeller af en ängsprofil,
upptill en tät bladtorfva med talrika blomskaft,
derunder ett lika tätt mullblandadt flätverk af
rottrådar. Ofta sammanhänga i dylika växtdynor de
särskilda, klotrunda och småbladiga skotten endast
genom fina rotstocksgrenar, såsom vi i större skala
kunna se på taklöken på våra torftak, och genom
växtpressens tryck faller då en. sådan småtäck
växtgyttring lätt sönder.
På slättbygden har knappt en enda växt detta så högst
egendomliga, en mosstorfva liknande utseende. De enda,
som något närma sig ditåt, äro den s. k. kattfoten,
Antennaria dioica, som på sandiga ställen stundom
bildar ganska småbladiga och mångstjelkiga tufvor,
samt den bekanta fetknoppen, Sedum acre, på torra
murar, hvars tufvor ofta äro tätt hopträngda med
talrika skott.
Just för den antydda likheten med mosstorfvor bära
flere Cellväxter jemte sitt slägtnamn något sådant
artnamn som musco-sus, Jiypnoides eller bryddes,
som alla betyda mosslik.
Men hvad som företrädesvis förlänar de äkta
fjellväxterna deras skönhet, det är den åtminstone hos
många oproportionerligt stora och fullkomliga blomman,
hvaremot bladen merendels förblifva ytterst små och
mången gång, såsom fig. 1 visar, knappt äro större
än mossblad.
Den lilla alpranunkeln, Ranunculus alpestris,
fig. 2, i alperna, och snöranunkeln, R. nivalis,
som är lika liten och i nordens fjellar ersätter den
förra, hafva större blommor, än våra flesta ranunkler
på ängsmark. Alpernas stjelklösa stålört, Gentiana
acaulis, gör visserligen icke skäl for sitt namn, ty
stjelk saknas icke fullkomligt, men dess nära 2 tum
långa, mörkblå klockblomma, uppskjuter likväl nästan
utan skaft från rotstocken mellan de små bladen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
