Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växa stenarne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Detta Stenarnes tillväxtsätt benämner man med ett
icke mindre oskönt ord juxtaposition, som betyder
lagring på hvartannat.
Vidare måste vi häfta funnit, att i mineralriket
kristallen utgör individen. Ett stycke gjutet
stångsvafvel kunna vi slå sönder utan att förstöra
dess fiillständighet, ty hvarje litet stycke visar
oss alla Svaflets egenskaper lika väl, som det stora
stycket gjorde det JMen på en svafvelkristall kan
jag ej afslå ett hörn utan att stympa honom, likasom
förlusten af ett pannspröt stympar en insekt, gör
honom till ett ofullständigt exemplar af sin art.
En fri kristall af kalkspat, fältspat, flusspat,
granat, topas är följaktligen det högsta och renaste
uttrycket, den i viss mån personliga begränsningen
för dessa stenar. Huru de växa, hafra vi erfarit.
Stenarnes tillväxande, d. v. s. de redan befintliga
små Stenarnes tilltagande i storlek på ett sätt,
likartadt med ett dibarns uppväxande till man,
ett bergens tillväxande eller stenars alstring på
nytt i en urplockad åker, något sådant existerar
icke. Utkristallisering ur en lösning, ur en gas
eller en smält massa, i vatten uppslammade ämnens
sjunkande till bottensats, till hvilka man äfven
skulle kunna lägga lavaflöden och andra ur vulkaner
utkastade ämnen samt ett vulkaniskt upplyftande af
klippgrunden - till detta inskränker sig allt, hvad
man mer eller mindre berättigadt skulle kunna kalla
Stenarnes växande. Om småningom ofantliga sand- och
dybäddar uppstå i stora floders deltabildningar, om
Poflodens bädd för hvarje århundrade mer och mer höjer
sig, så beror detta icke på något verkligt växande
genom nybildning, utan blott jpå ett ditförande af
massor från högre belägna trakter.
Men till sin yttersta grund låter likväl växandet hos
både djur och växter och stenar hänföra sig till ett
och detsamma, .till en evig vexling i ämnens förening
och åtskiljande.
Men hvarifrån komma då alltjemnt de nya stenarne
i åkerjorden? Plogbillen uppgräfver dem ur djupet,
der de hittills hvilat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
